Hundstund

 

 

Ziggy är vild och galen, så där som valpar är mest. Han är oerhört gullig, vilket ni som läser här redan har sett bevis på och han är väldigt snabb i tanken när vi tränar med klicker. Han är helt tokig i mat - på ett sätt jag aldrig sett en annan hund vara i hela mitt liv, skulle jag tro. Kommer inte maten på exakt rätt tidpunkt(enligt honom) hoppar han omkring som en galning och skäller och gnyr. Och han kan verkligen inte låta bli att gå upp på bord och försöka få tag i någon smula som kanske ligger där t.ex. Däremot har han blivit fantastiskt duktig på att vänta på "varsågod" innan har får äta, eller ta leksaker, eller gå ut och annat sånt som han ska fråga om lov för att få göra. Det har börjat fastna bra. 

 

 

Rumsrenheten blir också bättre och bätre, märker jag. Väldigt sällan det händer olyckor inne. Nu är det t.ex. flera dagar sen sist. 

 

Annat han har blivit bra mycket bättre på är det här med att gå i koppel. I början var det väldigt svårt för honom. Han fick panik av det i början, men nu funkar det som sagt, bra. Nu är det bara lite koppel-vett som fattas (: 

 

 

Det här med bitandet, som har varit lite av hans trade mark, har också blivit bättre, även om det inte på långa vägar är bra än. Jag upplever inte att han nafsar på mig särkilt mycket längre. Blir han extra, extra glad kan han nafsa lite grand, på det där vänliga, busiga sättet, men annars är det inget alls kvar av den varan, När det gäller mig alltså då, som sagt. Andra verkar det vara svårare med. Kablar och böcker och skor biter han fortfarande i när helst han kommer åt, fast även det verkar gå åt det bättre hållet. 

 

 

I början när han kom hit hade han svårt att förstå "hundspråk". Han förstod inte vad det betydde när man morrade åt honom t.ex. Första gången han träffade en annan hund, utanför sin egen kull, fattade han det inte heller. Det var den valprädda tanten Elva som var först(som ni kanske också har sett i tidigare inlägg). Efter att han lärt känna Elva har det däremot gått upp som ett ljus för honom det där. Han begriper t.o.m att matte inte är nöjd när hon börjar gurgla, och då är det verkligen läge att tagga ner. 

 

 

Förutom hundarna i familjen har han även fått träffa några av mina bästa vänners hundar, Zacke och Tess. Då var det tur att Elva lärt honom hur hundar säger nej, för det fick han erfara även hos dem. Det var så roligt att se att det gick fint(acceptabelt) för dem, för jag har då planerat att vi ska hänga rätt mycket med dem i Ziggys liv. Hos Zacke och Tess är det full rulle ute och tvärtom inne, skulle vi kunna säga. Det var väldigt svårt för en leksugen valp att gå med på. Men med lite tid och tålamod från både människor och hundar gick det också vägen. Eller, det börjar ge med sig iallafall. Kanske sitter det nästa gång vi besöker dem(tveksamt) (;

 

 

Madrass på golvet är för övrigt nu ett minne blott. Nu går det faktiskt att sova i sängen utan att bli väckt av en orolig pälsboll miljoner gånger per natt. Allt som krävdes var tydligen en liten turné runt om i och utanför länet med diverse olika övernattningar och sovarrangemang för att han skulle förstå att jag inte försvinner om han inte fysiskt kan känna min närvaro exakt hela tiden. Framsteg ! (Det tog bara en dryg månad..). Det händer t.o.m ibland när vi är i soffan att han självmant väljer att sova en bit ifrån mig. Skulle jag däremot gå någon annanstans(typ till köket eller sovrummet) är han genast uppe igen och följer mig i spåren. 

 

 

Ziggy är en riktigt härlig personlighet, busig och gosig på samma gång. Trögfattarföreningen skulle han kanske kunna vara med i vad gäller vissa saker samtidigt som han skulle kvala in till mensa vad gäller andra. Det får plats väldigt mycket i den där pyttiga lilla kroppen. Framförallt får det plats oändligt med kärlek och god vilja.