Hundstund

Foto: Hundstund.

Här och var runt om i vår stora värld finns människor som är mer eller mindre rädda för hundar och andra djur. Hundstund tycker därför att det är en självklarhet att ha sin hund kopplad när man går promenader i stan. Man vet aldrig vad för rädslor och erfarenheter de man möter längs promenadvägen har.

Efter den inledningen vill jag nu passa på att berätta en liten solskenshistoria.

Jag har en vän, som vi kan kalla Sara(ja, för så heter hon ju i verkligheten också). Första gången Kaptenen mötte Sara frös som hela kroppen på henne till för en sekund och hon såg ängslig ut. Dessutom verkade det som, på henne, att det förväntades av henne att hon skulle vilja klappa och gosa med hunden, vilket gjorde henne ännu mer orolig. Darför försäkrade jag henne om att hon absolut inte behövde hälsa på honom. Under vår promenad hade jag hunden på min ena sida, och Sara på den andra. Ingen av dem brydde sig om den andra(fast jag tror att Sara kastade en och annan blick mot hundens håll, både av nyfikenhet och rädsla).

Efter detta första möte gick utvecklingen i deras relation väldigt fort fram. Sara och Kapten blev något av bästa vänner, kan man säga. Och idag märks det inte alls att Sara är det minsta lilla rädd för hundar. Inte när hon är med Kaptenen i alla fall. Då tror man lätt att Sara är en sån där hundmänniska, och att hon alltid har varit det. Kaptenen är så fin med henne också, så försiktig på något vis.

Men - om vi möter andra hundar när vi är ute på promenader(med eller utan Kapten) märker jag, som känner Sara, väldigt tydligt att hon blir osäker, rädd och ängslig. Däremot vet ju inte människorna vi möter om detta. Därför kan jag bli så förbaskat arg när en del tycker att det är helt okej att deras hundar springer fram till vem som helst. "Min hund är jättesnäll", är ju det klassiska svaret om man säger ifrån. Den får vara hur snäll den vill, men det spelar faktiskt ingen roll.

Min hund är jättesnäll mot människor. Men alla människor i hela världen vet inte det. Min hund är jättebra med rädda, försiktiga varelser. Men alla varelser vet inte om det, och alla bryr sig inte om det heller. Men som sagt, det spelar ingen roll. Möter jag någon i skogen kallar jag in honom, i stan är han alltid kopplad. Punkt.

Nu blev inte det här inlägget så himla välkomponerat eller så, men jag hoppats att budskapet gått fram (:


Mina vackra vänner, Januari - 12.


Foto : Hundstund.

Det är inte alltid så där pittoreskt och supergulligt och glammigt att ha hund. I alla fall inte för oss som inte heter Paris Hilton eller liknande. Nedan har jag listat några av de konsekvenser jag kan uppleva i min vardag tillsammans med Kaptenen.

Pälsen.

Fördel:
Den är mysig att klappa och gosa in sina händer i. Och den gör att hela hunden blir vacker och mysig.
Om man är en väldigt ambitiös person med mycket tid och tålamod skulle man möjligtvis kunna sticka en och annan kofta av allt hår som blir över vid borstning och fällning. Detta är dock inget för mig personligen.

Nackdel:
Håret återfinns inte bara på själva hunden utan överallt. I maten. På bordet. På golvet. I badkaret. På tandborsten. I handdukar. I sängen osv. osv.


Att ha en sängkamrat.

Fördel:
Det är mysigt att somna tätt intill en hund. Du slipper sova ensam och du behöver inte oroa dig för att monster o.dyl. skall kunna krypa fram från sina boningar i garderober och under sängar utan din vetskap. Plus att sängen aldrig någonsin känns för stor.

Nackdel:
Det är inte alltid jättemysigt att få en grus-peeling på kvällarna när man vill krypa ner under täcket. Att ha hunden i sängen medför tyvärr diverse sandkorn och så vidare som är lite svåra att få bort från lakanen.
Det är inte heller alltid jättekul att somna tätt intill en hund, ifall du somnar nära hundens bakdel och hunden bestämmer sig för att släppa väder. Dessutom är det trångt.


Det där med promenader.

Fördel: Du får med lätthet din dagliga dos av motion, frisk luft och diverse olika vitaminer. Det är skönt att vara ute i naturen och det är bra mycket roligare att uppleva naturen tillsammans med en fyrbent vän.

Nackdel: Du måste gå ut även när du är sjuk. Även när det regnar. Även när det är storm. Även när det är 30 minusgrader och du absolut mycket hellre skulle krypa upp i favoritfotöljen med en kopp té och en god bok. Och du måste ut även om det betyder att du får sova en timme mindre på morgonen för att du ska hinna iväg på någon social tillsällning som exempelvis arbete eller nobelmiddagen.

Socialt umgänge.

Fördel:
Ponera att du ska på nobelmiddagen, men inte vill stanna in på sena natten. Då är det jättebra att ha hund. Du kan med gott samvete ta upp en servett, torka dig lätt om läpparna och säga att du tyvärr måste avvika från denna ypperliga tillställning för att du behöver åka hem till din hund som mest troligt håller på att sakna ihjäl sig efter sin matte alt. husse.
En annan fördel är att det mesta blir lite, lite roligare med en hund närvarande. Filmkvällar blir mysigare, promanader blir mer spännande och téstunder med allvarsamma samtalsämnen kan få bra och naturliga pauser av skratt därför att hunden just gör något tokigt som man inte kan låta bli att kommentera.

Nackdel:
Ibland vill man faktiskt stanna in på sena natten på nobelfester och så vidare. Då är det inte roligt att veta att man har en hund där hemma som faktiskt håller på att längta ihjäl sig efter sin matte alt. husse.
Ibland kan man inte närvara alls. Och ibland kan relationer till närstående bli lidande på grund av allergier eller rädslor. Inte kul.


Dessa är några av de vanligaste konsekvenser man möter i sitt dalgiga liv i samvaron med sin hund. Kommer ni på några fler ? Hojta till !

Väger upp alla nackdelar. Vintern -12.

Idag när vi var i skogen, jag och min prins, hade jag med mig en ny boll som jag tänkte att vi skulle busa med. Och det gjorde vi såklart också. Men jag kom även på ett nytt sätt att träna inkallning på.

Jag satte Kaptenen ner och sa åt honom att stanna. Sen gick jag en bit(första gången ca 3 meter) och satte ner bollen mitt på vägen. Sen gick jag en bit till(ca 5 meter första gången) och väntade en sekund eller två innan jag kallade in honom. Min tanke var såklart att han skulle klara av att lämna bollen(som är det roligaste han vet) ifred och komma till mig. Vilket han också gjorde, min duktiga kille ! Efter att han fått en liten godisbit som belöning sa jag "Varsågod" och han sprang och hämtade bollen och kom med den till mig, varpå han fick en liten godisbit till. Under denna övning kan man alltså säga att han fick belöning tre gånger varje gång vi gjorde den.

Innan vi hade åkt hem från skogen hade han klarat av denna övning med bollen ca 15 meter från honom och med mig ca 25 meter från bollen. Vilken stjärna han är !

Här nedan får ni övningen förstklassigt illustrerad.







Har ni några tips på roliga, men ändå enkla, övningar ?