Hundstund

I morse gick det inte att gå i skogen längre, både Kapten och mommo sjönk vartannat steg. Men vi bär denna vårvinter i tacksamt minne. Denna bild av Kapten som spanar över lågfjället i öster en tidig aprilmorgon får representera hela vår vackra vårvinter tillsammans.

Samma morgon hittade vi byns "pistmaskin" som Kapten tyckte var lite skrämmande men sedan mommo lurat honom att balansera fram och tillbaka på den var den bara kul. Balansövningar kan det inte bli för mycket av för en hund. Att bara springa skapar stress medan hjärngympa skapar koncentration och lugn. Det märks på hur trött han blir av detta jämfört med eftermiddagens joggingtur som är mer av motion för kroppen än för hjärnan.

Det märks att Kapten är en alpin hund. Han älskar verkligen snö, men en solig dag med någon enstaka plusgrad vill han mest ligga i snön och svalka sig.


Sol=slöande i snön.

Snö=lycka!

Energin på topp när det inte är för varmt och mycket härlig nyfallen snö.

Vi hittade monsterspår i skogen när vi var ute på promenad.

Jag kliade mig i huvudet och funderade. Visst hade jag sett de där spåren någon annanstans också ?

Jo, visst. Ute på vår gård.

Hu - tur att vi har en stor vakthund !


/ Matte.

Just detta älgtorn utövar en oemotståndlig kraft på Kapten. Bor det en mård där uppe? Har en räv gömt mat under tornet?

Han vill absolut klättra på stegen också:





Han balanserar jättebra på stegen men mommo är lite ängslig att han ska ramla och skada sig, därför står jag nedanför, men det har hittills aldrig behövts någon assistans han balanserar jättebra./mommo

"Kan du hitta det i ditt hjärta att säga nej till nån i den här valpkullen?" frågade vi på redaktionen pappan i familjen.

"Nej!" svarade han med klar och tydlig röst.

Ja, dåså. Då var väl den saken klar. En Barbet får det bli.



Bild : http://www.americanbarbet.com

Efter två veckor från varandra var det ett kärt återseende när jag kom hem igen.
Vi har gosat mest hela kvällen, och Kaptenen lämnar inte min sida för mer än en sekund åt gången.

Lovely.

/Matte.

Vi är morgonpigga båda två numera, Kapten och mommo. I början tyckte han nog att det var väl tidigt att ge sig ut vid 05.30 men nu väntar han utanför sovrumsdörren vid den tiden. Vi bor ju i ett hus vid skogens slut så det är bara att gå rätt ut på de djupfrysta vidderna. Det trivs Kapten med.


Man kan träna mycket i skogen. Ett mycket användbart trick är "rulla runt" eftersom skogen är full av exempelvis tjäderbajs som Kapten tycker är superläckert att rulla sig i. Då kan han rulla av sig det värsta innan man kommer hem.




Skogen ger många tillfällen till balansträning. Här har Kapten på mommos inrådan ställt sig på ett flyttblock som sticker upp ur snön.


Detta älgtorn ville Kapten klättra upp i första gången vi gick förbi. Han kände igen stegen från en agilitybana han tränat på i Alingsås. Här vill gärna mommo vara nära så han inte halkar och skadar sig. Extra intressant blir det förstås när Aron och Elis klättrat upp.



Den här stubben var för liten för hela Kapten, men två tassar kan han lägga på den. Detta var en vidareutveckling av ett trick Hanna lärt honom med klickern där han skulle markera på en burk med tassen.



Vissa sträckor går han alltid fot, fast det heter, "Kom här", kombinerat med en klapp på låret i Kaptens värld. Sista biten ut på vägen vid vår gård exempelvis, så han alltid ska visa sig från sin bästa sida inför våra grannar och inte av misstag skrämma någon, vår fina Kapten.