Starley Mardust.

Nu har lillvalpen hunnit bo med mig, med oss, ett litet tag och vi börjar känna varandra bättre och bättre. 
 
Ziggy och mammas tik Elva i höstsol.
 
Ziggy är vild och galen, så där som valpar är mest. Han är oerhört gullig, vilket ni som läser här redan har sett bevis på och han är väldigt snabb i tanken när vi tränar med klicker. Han är helt tokig i mat - på ett sätt jag aldrig sett en annan hund vara i hela mitt liv, skulle jag tro. Kommer inte maten på exakt rätt tidpunkt(enligt honom) hoppar han omkring som en galning och skäller och gnyr. Och han kan verkligen inte låta bli att gå upp på bord och försöka få tag i någon smula som kanske ligger där t.ex. Däremot har han blivit fantastiskt duktig på att vänta på "varsågod" innan har får äta, eller ta leksaker, eller gå ut och annat sånt som han ska fråga om lov för att få göra. Det har börjat fastna bra. 
 
Ute på hal is.
 
Rumsrenheten blir också bättre och bätre, märker jag. Väldigt sällan det händer olyckor inne. Nu är det t.ex. flera dagar sen sist. 
 
Annat han har blivit bra mycket bättre på är det här med att gå i koppel. I början var det väldigt svårt för honom. Han fick panik av det i början, men nu funkar det som sagt, bra. Nu är det bara lite koppel-vett som fattas (: 
 
En valp som gått genom isen och en matte som verkar tycka synd om den lille.
 
Det här med bitandet, som har varit lite av hans trade mark, har också blivit bättre, även om det inte på långa vägar är bra än. Jag upplever inte att han nafsar på mig särkilt mycket längre. Blir han extra, extra glad kan han nafsa lite grand, på det där vänliga, busiga sättet, men annars är det inget alls kvar av den varan, När det gäller mig alltså då, som sagt. Andra verkar det vara svårare med. Kablar och böcker och skor biter han fortfarande i när helst han kommer åt, fast även det verkar gå åt det bättre hållet. 
 
Matte! Jag kommer nu!
 
I början när han kom hit hade han svårt att förstå "hundspråk". Han förstod inte vad det betydde när man morrade åt honom t.ex. Första gången han träffade en annan hund, utanför sin egen kull, fattade han det inte heller. Det var den valprädda tanten Elva som var först(som ni kanske också har sett i tidigare inlägg). Efter att han lärt känna Elva har det däremot gått upp som ett ljus för honom det där. Han begriper t.o.m att matte inte är nöjd när hon börjar gurgla, och då är det verkligen läge att tagga ner. 
 
Valpen har lärt sig att respektera den äldre hunden, precis som det ska vara.
 
Förutom hundarna i familjen har han även fått träffa några av mina bästa vänners hundar, Zacke och Tess. Då var det tur att Elva lärt honom hur hundar säger nej, för det fick han erfara även hos dem. Det var så roligt att se att det gick fint(acceptabelt) för dem, för jag har då planerat att vi ska hänga rätt mycket med dem i Ziggys liv. Hos Zacke och Tess är det full rulle ute och tvärtom inne, skulle vi kunna säga. Det var väldigt svårt för en leksugen valp att gå med på. Men med lite tid och tålamod från både människor och hundar gick det också vägen. Eller, det börjar ge med sig iallafall. Kanske sitter det nästa gång vi besöker dem(tveksamt) (;
 
Och då går det så här bra! Då får man både busa...
 
Madrass på golvet är för övrigt nu ett minne blott. Nu går det faktiskt att sova i sängen utan att bli väckt av en orolig pälsboll miljoner gånger per natt. Allt som krävdes var tydligen en liten turné runt om i och utanför länet med diverse olika övernattningar och sovarrangemang för att han skulle förstå att jag inte försvinner om han inte fysiskt kan känna min närvaro exakt hela tiden. Framsteg ! (Det tog bara en dryg månad..). Det händer t.o.m ibland när vi är i soffan att han självmant väljer att sova en bit ifrån mig. Skulle jag däremot gå någon annanstans(typ till köket eller sovrummet) är han genast uppe igen och följer mig i spåren. 
 
...och följa med på äventyr vid den lilla bäcken.
 
Ziggy är en riktigt härlig personlighet, busig och gosig på samma gång. Trögfattarföreningen skulle han kanske kunna vara med i vad gäller vissa saker samtidigt som han skulle kvala in till mensa vad gäller andra. Det får plats väldigt mycket i den där pyttiga lilla kroppen. Framförallt får det plats oändligt med kärlek och god vilja.
 
Och så här såg han ut ikväll när jag kom hem från jobbet.
 

Första tiden.

Nu har det hunnit gå några veckor sedan lillvalpen flyttade hem.
Ett riktigt yrväder är han ! Tuggar på allt och lite till. Det går åt mycket tid till beröm och bannor, om vart annat. Och det är ett kärt besvär.
 
Vardagsträningen funkar bra, tycker jag. Sitter gör han på kommando numer, och "ligg" är nära. Jag "klickade in" honom redan andra veckan han var hemma, och att träna med klicker tycker han om. Han förstår relativt fort vad det är han ska göra för belöningen också, så det är roligt, tycker även matte. Det enda som fattas nu är att sätta kommandon på grejerna, t.ex "ligg", "high five" och "kontakt" är kommandon vi tränar med klickern just nu.
 
Det här med rumsrenheten börjar också funka bättre och bättre. Oftast gör han sina behov ute, ibland händer det något litet inne - då är det bara för att vi människor inte varit nog uppmärksamma och missat signalerna.
 
I skrivande stund är matte och valp i Holmträsk och hälsar på. Ziggy tycker att Elva och Kapten är det roligaste på denna jord ! Dessvärre är känslorna inte ömesidiga, gammelhundarna verkar behöva mer tid på sig att acceptera den nya flockmedlemmen. Men skam den som ger sig! Mitt mål är att hundarna ska kunna sova med mig, alla tre, innan jag tar valpen och åker hem igen. Än har vi några nätter kvar innan det sker.
 
Mer än så här hade jag inte tänkt skriva den här gången, så vi avslutar med några bilder från vår Kalix-resa.
 
Aron och Ziggy trivs bra ihop.
 
Valpen ska lära sig att följa med på ridturer.
 
Även om Aron bara skrittar med Chateaux går det väldigt fort för den som har korta ben.
 
Efter en så lång promenad blir valpar trötta.
 
Tur då att mattes kudde finns att sova på.
 

Valpgos.

Idag var vi och hälsade på Ziggy igen. Och han är så söt så jag måste dela med mig av några bilder jag tog. 
 

Nystart.

Det är längesedan någon skrev i den här bloggen. Kanske blir det ändring på det nu. Kanske inte.
I vilket fall som helst kommer det ett nytillskott i flocken i början av oktober. En blandiskille som ska heta Ziggy.
Och här är han.

/Hanna 

 

RSS 2.0