Hundstund

Bloggen vilar för tillfället lite. Därför gör redaktionen plats för en gästbloggare. Barockolga står för dagens inlägg i debatten.

Ett bra sätt att göra vanliga promenader roligare för både hund och människa är att använda sig av stubbar, stockar, stenar eller vad man kan finna ute och göra enkla balansövningar. Bra för både kropp och hjärna !

Börja med stora föremål för att sedan övergå till mindre ytor för hunden att sitta, ligga eller stå på, allt efter era egna förutsättningar.


Robbin övar med Kapten på en stor stubbe med en boll som belöning.
Kompisen Emil tittar på. Vintern -09.

I dag är Kapten en hund med mycket bra ballans. Det senaste i raden av föremål att ballansera på för hans del har blivit vanliga betonggrisar. De är lätttilgängliga, men svåra att stå på för en stor hund.

Detta inlägg har redan publicerats en gång tidigare, i min privata blogg. Men eftersom att jag fortfarande anser att detta är ett aktuellt ämne väljer jag att publicera delar av det inlägget igen. Medan ni läser får ni försöka komma ihåg att det är två år sedan jag skrev detta(dessutom var jag väldigt arg), mycket har alltså förändrats. Medan annat fortfarande är precis på samma sätt som då.

Here it goes.

"Ofta får jag stå ut med rätt mycket när jag är ute med min hund. Dels är ju hunden i fråga själv lite bångstyrig för tillfället då han är unghund och ska testa oss rätt ofta. Ändå är det en väldigt lugn och fin hund vi har. Men det mesta vi(Vi säger jag för jag vet att även J råkar ut för sånt här. Det kan ju omöjligt bara vara jag) får utstå kommer från andra hundägare. Ja, jag vet, alla andra är dum i huvudet och jag borde inte bry mig. Men det är inte alltid så lätt.

Varför ska en hund som är antingen a) liten, b)vit, eller c) ser ut som en teddybjörn, få bete sig hur som helst, och det är okej ? Min hund däremot, som är stor och svart, han är automatiskt farlig. Varför ? Han har aldrig bitit någon hund. Han skäller mycket sällan. Han skulle aldrig göra en människa något ont. Han är snarare, tvärt om, en mes. Jag vet att ämnet är vida omtalat och att alla har något att säga om saken, men fasiken så trött jag är på dessa hundägare.

Rätt ofta möter vi ekipage med någon av dessa hundar och väldigt ofta så är det deras hundar som skäller, morrar, reser ragg eller på något annat sätt beter sig illa. Min hund, som inte kan det där hundspråket ännu(eller kan han det allt för väl?), som inte vet hur han ska göra, reagerar så klart på det här. Det är verkligen ingen ursäkt att han är ung, det är ingen ursäkt att han känner att han måste försvara sig, i själva verket finns det ingen ursäkt. Det är helt enkelt inte ett acceptabelt beteende. Men - vi båda lär oss. Varken han, eller jag, kan det här ordentligt ännu. Men jag vet i alla fall när en hund viftar på svansen för att den är glad, och jag vet när en hund viftar på svansen för att den är arg.

Detta, alltså, hundspråk, är något de flesta hundägare i detta land kan alldeles för lite om. Skäms på oss ! Innan vi skaffar våra fyrbenta vänner borde vi verkligen läsa på bättre. En hund är en sådan enorm glädje, en glädje jag aldrig vill vara utan. Men, here´s the thing, vi har ett ansvar. Vi har ansvaret att lära våra hundar hur de ska bete sig, vad de ska göra, hur de ska reagera. Vi har detta ansvar, inte bara gentemot våra djur, utan även mot andra människor. Jag ska ha sån pass bra koll på min hund att folk runtomkring ska kunna känna sig trygga med att ha oss där. Jag ska veta att min hund gör det jag kräver av den. På samma sätt som jag försöker lära oss det här så vill jag, nej - jag kräver !, att andra ska sträva efter samma sak.

Tyvärr ser det inte ut så idag. Det finns allt för många där ute som inte vet, som inte vill lära sig, som inte bryr sig. Då skaffar man inte ett djur, då sätter man inte ett barn till världen eller tar körkort eller vad än det nu är man gör på ett oansvarigt sätt. Det ska inte finnas ett alternativ till att inte ta ansvar. Punkt."



Föremål för många fördomar.

För nytilkomna läsare(alla är väl mer eller mindre på nya på en ny blogg, men för er som inte följt mig på Ishav heller) vill jag här med ta tillfället i akt att presentera min pussprins Kapten.



För ganska precis tre år sedan såg vi ut så där. Då var han en liten skit, nyfiken på allt precis som en valp ska vara. Han stora passion vid den tiden var att jaga höstlöv samt att äta cigarettfimpar, gamla snusar och tuggummin från gatorna(till mattes stora förtvivlan).



Valptiden gick fort och snart blev han en klumpig, livfull unghund. På bilden ovan leker han på fotbollsplan med rottweilerkompisen Emil.

Vid ett års ålder vägde han drygt 40 kg. En liten biff med andra ord.



Sommaren -10 var han i princip fullvuxen. På bilden leker vi en av hans bästa lekar med ett tygben - dragkamp. Matte vinner f.ö varenda gång. Men eftersom han är rätt värmekänslig får vi hålla oss i skuggan och bara leka eller träna kortkorta stunder.



Idag ser han ut så här. Han mäter ca 65 cm över manken. Väger 48,5 kg och är i sitt livs bästa form.
Han är en glad krabat som älskar det mesta här i världen. Kommer någon hem till oss får denne vara beredd på att översköljas av pussar eller att få ett stort hundhuvud i famnen.

Han tycker inte om att bli duschad eller att gå i små vattenpölar, men älskar att bada ute i sjöar och hav.
Han älskar att få arbeta, t.ex spåra eller lära sig nya trick(ofta med hjälp av en klicker) men han totalt avskyr att få på sig en sele, flytväst, ryggsäck eller ett täcke.
Han gillar katter, men förstår inte riktigt att backa undan om han får kattstryk. Han är superbra med barn(valpar och kattungar också för den delen) men är lite försiktig när det kommer till män han inte känner.

Att beskriva honom skulle ta alldeles för lång tid. Men nu har ni fått ett litet hum om vem han är.
Avslutningsvis kan jag säga att han är en helt vanlig hund, med en alldeles särskild plats i mitt hjärta.

Alldeles strax ska jag krypa ner i soffan med min vän och läsa senaste numret av Härliga hund, en tidning helt i min smak.

Jag kan varmt rekomendera den till andra hundintresserade. Och för er som inte köper tidningar i afärren finns Härliga hund även på nätet. http://harligahund.se

Enjoy !

Det här med att kastrera sina fyrbenta vänner råder det många skilda meningar om. Själv vet jag inte riktigt var jag står.

Å ena sidan kan det vara skönt både för hunden och människan att slippa alla hormoner, det kan stilla hundens sinne och göra den mer fokuserad på dig som förare.

Å andra sidan känns det lite knepigt att bestämma hurvida min hane ska få ha kvar sina chanser till reproducering eller inte. Dessutom måste man tänka in eventuella biverkningar så som komplikationer vid operation, eventuella personlighetsförändringar, håravfall, viktuppgång m.fl.

Nu för tiden kan man göra en s.k. kemisk kastrering som går ut på att blockera testosteronet(hos hanar) för en tid. Under den tidsperioden kan man märka av vad för effekter en kastrering kan komma att få. Eftersom att jag själv varit mycket tveksam till att sätta min vän på operationsbordet har jag nu, med veterinärens hjälp, gett honom en spruta.

Det är nu fyra dagar sedan han fick sprutan och hittils har jag inte märkt någon väldig skillnad på honom. Han är sitt vanliga glada jag, fast en smula lugnare. Vi väntar med spänning på att få se hur han påverkas.

Vad tycker ni om kastrering ?


Den numer hormonblockerade skogsmullen.

Väldigt länge har jag varit på jakt efter ett regntäcke. Inget fancy alls. Bara något som skyddar mot dropparna. Men de allra flesta täcken jag tittat på har antingen varit på tok för dyra eller alldeles för tjocka.

I helgen var en av mina vänner på Ullared så jag bad henne att hålla utkik efter ett täcke. Och hon hittade ett, för ynka 129:-

Visst, det är lite stort. Men det gör absolut ingenting. Det var snarare väldigt bra, märkte vi i söndags när vi var på regnpromenad genom stan, och torkningen efteråt gick som en dans.


Hunden vars täcke även skulle passa en mindre häst.

Efter några om och men har jag nu bestämt mig för att starta en till blogg. Och som namnet antyder kommer den att handla om hundar. Då framförallt om min egna blandis Kapten och mitt liv med honom.

I framtiden kommer ni nog även få läsa om träning, vård och annat som hör hundlivet till.

Men för nu får ni nöja er med detta, plus en bild på vår huvudperson.

Lev väl ! / Hanna och Kapten.