Hundstund

En valp är alltid glad och möter nya bekantskaper med vänlig nyfikenhet. Om den sedan får ett positivt svar på sitt glada svansviftande blir den en trygg vuxen hund som välkomnar nyheter. Om den bemöts med hårda ord, våld och skrämsel blir den i stället så småningom aggressivt hotfull och drar sig undan om någon söker en vänlig kontakt.

Av det kan man lära sig mycket. Dels att bemöta alla man möter med POSITIV förväntan. Det normala är då att man möts av ett positivt gensvar. Kanske möter man någon som i stället attackerar utan anledning. Då kanske den personen en gång var som den lyckliga valpen men blev bryskt behandlad när han/hon tog kontakt och lärde sig att anfall är bästa försvar. 

Några små ljuvliga valpar blir dessutom tränade till aggressivitet. Ständigt får normala hundägare lida för att vissa tokskaft dresserar fram "kamphundar" av sina små glada valpar. Ofta väljer dessa ondskefulla människor storvuxna raser med stark vaktinstinkt, brukshundsflit eller kampinstinkt. Hundar som avlats fram för de romerska gladiatorspelen, att valla får bland vargar eller barockens björnhetsningar ska nu skrämma in respekt hos grannar och obekanta på gatan. Ibland biter de ihjäl ett barn och då ropas om förbud för vissa raser. Men den sorgliga sanningen är att i varje glad valp finns potentialen att dressera fram ett livsfarligt monster. Här är det ägaren som måste ta sitt ansvar.