Hundstund

Detta inlägg har redan publicerats en gång tidigare, i min privata blogg. Men eftersom att jag fortfarande anser att detta är ett aktuellt ämne väljer jag att publicera delar av det inlägget igen. Medan ni läser får ni försöka komma ihåg att det är två år sedan jag skrev detta(dessutom var jag väldigt arg), mycket har alltså förändrats. Medan annat fortfarande är precis på samma sätt som då.

Here it goes.

"Ofta får jag stå ut med rätt mycket när jag är ute med min hund. Dels är ju hunden i fråga själv lite bångstyrig för tillfället då han är unghund och ska testa oss rätt ofta. Ändå är det en väldigt lugn och fin hund vi har. Men det mesta vi(Vi säger jag för jag vet att även J råkar ut för sånt här. Det kan ju omöjligt bara vara jag) får utstå kommer från andra hundägare. Ja, jag vet, alla andra är dum i huvudet och jag borde inte bry mig. Men det är inte alltid så lätt.

Varför ska en hund som är antingen a) liten, b)vit, eller c) ser ut som en teddybjörn, få bete sig hur som helst, och det är okej ? Min hund däremot, som är stor och svart, han är automatiskt farlig. Varför ? Han har aldrig bitit någon hund. Han skäller mycket sällan. Han skulle aldrig göra en människa något ont. Han är snarare, tvärt om, en mes. Jag vet att ämnet är vida omtalat och att alla har något att säga om saken, men fasiken så trött jag är på dessa hundägare.

Rätt ofta möter vi ekipage med någon av dessa hundar och väldigt ofta så är det deras hundar som skäller, morrar, reser ragg eller på något annat sätt beter sig illa. Min hund, som inte kan det där hundspråket ännu(eller kan han det allt för väl?), som inte vet hur han ska göra, reagerar så klart på det här. Det är verkligen ingen ursäkt att han är ung, det är ingen ursäkt att han känner att han måste försvara sig, i själva verket finns det ingen ursäkt. Det är helt enkelt inte ett acceptabelt beteende. Men - vi båda lär oss. Varken han, eller jag, kan det här ordentligt ännu. Men jag vet i alla fall när en hund viftar på svansen för att den är glad, och jag vet när en hund viftar på svansen för att den är arg.

Detta, alltså, hundspråk, är något de flesta hundägare i detta land kan alldeles för lite om. Skäms på oss ! Innan vi skaffar våra fyrbenta vänner borde vi verkligen läsa på bättre. En hund är en sådan enorm glädje, en glädje jag aldrig vill vara utan. Men, here´s the thing, vi har ett ansvar. Vi har ansvaret att lära våra hundar hur de ska bete sig, vad de ska göra, hur de ska reagera. Vi har detta ansvar, inte bara gentemot våra djur, utan även mot andra människor. Jag ska ha sån pass bra koll på min hund att folk runtomkring ska kunna känna sig trygga med att ha oss där. Jag ska veta att min hund gör det jag kräver av den. På samma sätt som jag försöker lära oss det här så vill jag, nej - jag kräver !, att andra ska sträva efter samma sak.

Tyvärr ser det inte ut så idag. Det finns allt för många där ute som inte vet, som inte vill lära sig, som inte bryr sig. Då skaffar man inte ett djur, då sätter man inte ett barn till världen eller tar körkort eller vad än det nu är man gör på ett oansvarigt sätt. Det ska inte finnas ett alternativ till att inte ta ansvar. Punkt."



Föremål för många fördomar.