Får jag be om största möjliga tystnad.

Delar av hundstundredaktionen ligger i sjuksängen för tillfället. Dock måste ju andra delen av samma redaktion ut på promenad ändå. Det är här det blir lite spännande.

För det första har jag inte mycket till ork, så några långa promenader blir det inte. Men nu till det lite trickiga. Jag har som en golfboll i halsen. Detta gör att jag knappt kan prata. Dels för att det gör så vansinnigt ont, och dels för att rösten inte bär mig riktigt. Detta medför att jag inte kan prata med Kaptenen så mycket som jag brukar.

De har dock varit lite lärorika, dessa tysta timmar. Hur ska jag göra för att hunden ska sluta dra om jag inte kan säga "nej" ? Hur får jag honom att förstå att han ska komma till mig om jag inte kan använda kommandot "Kom hit" ?

Som tur är använder jag mycket gester till mina ord när jag pratar med min hund. Vilket verkligen har underlättat den här dagen. En dubbelklapp på höften betyder "Kom hit." En hand ut mot vänster betyder "fri." Ett pekfinger upp i luften betyder "sitt". Osv.

Om ni inte kunde använda ord, hur skulle ni kommunicera med era hundar då ? Testa, vetja. Man får sig en liten tankeställare.

Det är mycket snö i Luleå. Februari -12


Kommentarer
Postat av: H.

Se bara på Cesar. Han leder sin flock med sinnesstämning och bara små signaler, både fysiska och mentala. Härlig bild! Mycket snö, som Kaptenen älskar :) Krya på dig så att ni snart kommer ut på era härliga långpromenader igen.

2012-02-24 @ 21:04:43
Postat av: mamma

Ja hundar är mycket känsliga för kroppshållning, miner och gester, precis som hästar.

2012-02-24 @ 21:17:37
URL: http://barockbloggen.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0