En historia om att övervinna sina rädslor.

Här och var runt om i vår stora värld finns människor som är mer eller mindre rädda för hundar och andra djur. Hundstund tycker därför att det är en självklarhet att ha sin hund kopplad när man går promenader i stan. Man vet aldrig vad för rädslor och erfarenheter de man möter längs promenadvägen har.

Efter den inledningen vill jag nu passa på att berätta en liten solskenshistoria.

Jag har en vän, som vi kan kalla Sara(ja, för så heter hon ju i verkligheten också). Första gången Kaptenen mötte Sara frös som hela kroppen på henne till för en sekund och hon såg ängslig ut. Dessutom verkade det som, på henne, att det förväntades av henne att hon skulle vilja klappa och gosa med hunden, vilket gjorde henne ännu mer orolig. Darför försäkrade jag henne om att hon absolut inte behövde hälsa på honom. Under vår promenad hade jag hunden på min ena sida, och Sara på den andra. Ingen av dem brydde sig om den andra(fast jag tror att Sara kastade en och annan blick mot hundens håll, både av nyfikenhet och rädsla).

Efter detta första möte gick utvecklingen i deras relation väldigt fort fram. Sara och Kapten blev något av bästa vänner, kan man säga. Och idag märks det inte alls att Sara är det minsta lilla rädd för hundar. Inte när hon är med Kaptenen i alla fall. Då tror man lätt att Sara är en sån där hundmänniska, och att hon alltid har varit det. Kaptenen är så fin med henne också, så försiktig på något vis.

Men - om vi möter andra hundar när vi är ute på promenader(med eller utan Kapten) märker jag, som känner Sara, väldigt tydligt att hon blir osäker, rädd och ängslig. Däremot vet ju inte människorna vi möter om detta. Därför kan jag bli så förbaskat arg när en del tycker att det är helt okej att deras hundar springer fram till vem som helst. "Min hund är jättesnäll", är ju det klassiska svaret om man säger ifrån. Den får vara hur snäll den vill, men det spelar faktiskt ingen roll.

Min hund är jättesnäll mot människor. Men alla människor i hela världen vet inte det. Min hund är jättebra med rädda, försiktiga varelser. Men alla varelser vet inte om det, och alla bryr sig inte om det heller. Men som sagt, det spelar ingen roll. Möter jag någon i skogen kallar jag in honom, i stan är han alltid kopplad. Punkt.

Nu blev inte det här inlägget så himla välkomponerat eller så, men jag hoppats att budskapet gått fram (:


Mina vackra vänner, Januari - 12.


Foto : Hundstund.

Kommentarer
Postat av: Alma-Lena

Sant ord i rättan tid!

2012-01-24 @ 20:04:47
URL: http://barockbloggen.blogg.se/
Postat av: Sarisen

Så fint! <3 men mycket sant!

2012-01-24 @ 22:56:18
URL: http://sara-bjorklund.blogspot.com

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0