Ordningen återställd.
Nästan en hel vecka med min prins.
Jag hjärta dig.
/Matte.
Jag hjärta dig.
/Matte.
"Jag längtar...
...till imorgon" säger matte med en suck. "Då ska vi kramas."
Hästsommar.
Hit längtar vi.
Till värmen och hagen och sommaren.
Eller. Ja. Matte längtar iallafall.
Kaptenen är kanske inte fullt så begistrad...
Till värmen och hagen och sommaren.
Eller. Ja. Matte längtar iallafall.
Kaptenen är kanske inte fullt så begistrad...
Elva, border collie snart 1 år
Nu är lilla Elva snart ett år. Hon var så här söt i augusti:
Nu är hon så här vacker med sin ståtliga svansfana:
En kortare uppdatering.
Vi här på hundstund har haft andra åtaganden den senaste tiden som krävt vår uppmärksamhet. Helt utan blogg-poster ska ni dock inte behöva vara.
Därför får ni några bilder att njuta av tills vi är tillbaka med något roligare och längre inlägg.
Därför får ni några bilder att njuta av tills vi är tillbaka med något roligare och längre inlägg.
Hit vågar sig inga monster.
Vi hittade monsterspår i skogen när vi var ute på promenad.
Jag kliade mig i huvudet och funderade. Visst hade jag sett de där spåren någon annanstans också ?
Jo, visst. Ute på vår gård.
Hu - tur att vi har en stor vakthund !
/ Matte.
Återföreningen.
Efter två veckor från varandra var det ett kärt återseende när jag kom hem igen.
Vi har gosat mest hela kvällen, och Kaptenen lämnar inte min sida för mer än en sekund åt gången.
Lovely.
/Matte.
Hundkompisar.
Knallkorksson saknar sina hundkompisar i söder.
Människo-kompisarna också såklart, men det får bli ett annat inlägg.
Snöhunden.
Det är mycket snö i Luleå..
Foto: Sara Björklund.
Foto: Sara Björklund.
Stallhunden.
Idag var Kaptensson i stallet i Vånafjärden. Det var ömsom lajbans ömsom skittrist och läskigt, tyckte han.
Bildbevis:
Myshunden med "mommo".
Inte jättekul att ligga på hästtäcken...
"Mommo, får jag göra nått kul nu?"
Ute i snöyran är det roligare för en hund. Och för en häst.
Kaptensson pussar hästkompisen Chateau.
Hon tycker dock inte att det är så värst roligt att bli hundpussad.
Foto: Hundstund.
Bildbevis:
Myshunden med "mommo".
Inte jättekul att ligga på hästtäcken...
"Mommo, får jag göra nått kul nu?"
Ute i snöyran är det roligare för en hund. Och för en häst.
Kaptensson pussar hästkompisen Chateau.
Hon tycker dock inte att det är så värst roligt att bli hundpussad.
Foto: Hundstund.
Glada vänner.
Foto: Hundstund.
En dag i januari.
Foto: Sara Björklund.
Foto: Hundstund.
Foto: Hundstund.
Förra vinterns snöbollsbus.
Valpbilder.
Följade bilder är tagna av Martin Larsen när Kaptenen blott var ca 9 veckor gammal.
Tänk att han har varit så där liten !
Till och med mindre. . .
Kapten - en liten livshistoria.
För nytilkomna läsare(alla är väl mer eller mindre på nya på en ny blogg, men för er som inte följt mig på Ishav heller) vill jag här med ta tillfället i akt att presentera min pussprins Kapten.
För ganska precis tre år sedan såg vi ut så där. Då var han en liten skit, nyfiken på allt precis som en valp ska vara. Han stora passion vid den tiden var att jaga höstlöv samt att äta cigarettfimpar, gamla snusar och tuggummin från gatorna(till mattes stora förtvivlan).
Valptiden gick fort och snart blev han en klumpig, livfull unghund. På bilden ovan leker han på fotbollsplan med rottweilerkompisen Emil.
Vid ett års ålder vägde han drygt 40 kg. En liten biff med andra ord.
Sommaren -10 var han i princip fullvuxen. På bilden leker vi en av hans bästa lekar med ett tygben - dragkamp. Matte vinner f.ö varenda gång. Men eftersom han är rätt värmekänslig får vi hålla oss i skuggan och bara leka eller träna kortkorta stunder.
Idag ser han ut så här. Han mäter ca 65 cm över manken. Väger 48,5 kg och är i sitt livs bästa form.
Han är en glad krabat som älskar det mesta här i världen. Kommer någon hem till oss får denne vara beredd på att översköljas av pussar eller att få ett stort hundhuvud i famnen.
Han tycker inte om att bli duschad eller att gå i små vattenpölar, men älskar att bada ute i sjöar och hav.
Han älskar att få arbeta, t.ex spåra eller lära sig nya trick(ofta med hjälp av en klicker) men han totalt avskyr att få på sig en sele, flytväst, ryggsäck eller ett täcke.
Han gillar katter, men förstår inte riktigt att backa undan om han får kattstryk. Han är superbra med barn(valpar och kattungar också för den delen) men är lite försiktig när det kommer till män han inte känner.
Att beskriva honom skulle ta alldeles för lång tid. Men nu har ni fått ett litet hum om vem han är.
Avslutningsvis kan jag säga att han är en helt vanlig hund, med en alldeles särskild plats i mitt hjärta.
För ganska precis tre år sedan såg vi ut så där. Då var han en liten skit, nyfiken på allt precis som en valp ska vara. Han stora passion vid den tiden var att jaga höstlöv samt att äta cigarettfimpar, gamla snusar och tuggummin från gatorna(till mattes stora förtvivlan).
Valptiden gick fort och snart blev han en klumpig, livfull unghund. På bilden ovan leker han på fotbollsplan med rottweilerkompisen Emil.
Vid ett års ålder vägde han drygt 40 kg. En liten biff med andra ord.
Sommaren -10 var han i princip fullvuxen. På bilden leker vi en av hans bästa lekar med ett tygben - dragkamp. Matte vinner f.ö varenda gång. Men eftersom han är rätt värmekänslig får vi hålla oss i skuggan och bara leka eller träna kortkorta stunder.
Idag ser han ut så här. Han mäter ca 65 cm över manken. Väger 48,5 kg och är i sitt livs bästa form.
Han är en glad krabat som älskar det mesta här i världen. Kommer någon hem till oss får denne vara beredd på att översköljas av pussar eller att få ett stort hundhuvud i famnen.
Han tycker inte om att bli duschad eller att gå i små vattenpölar, men älskar att bada ute i sjöar och hav.
Han älskar att få arbeta, t.ex spåra eller lära sig nya trick(ofta med hjälp av en klicker) men han totalt avskyr att få på sig en sele, flytväst, ryggsäck eller ett täcke.
Han gillar katter, men förstår inte riktigt att backa undan om han får kattstryk. Han är superbra med barn(valpar och kattungar också för den delen) men är lite försiktig när det kommer till män han inte känner.
Att beskriva honom skulle ta alldeles för lång tid. Men nu har ni fått ett litet hum om vem han är.
Avslutningsvis kan jag säga att han är en helt vanlig hund, med en alldeles särskild plats i mitt hjärta.
